Siirry sisältöön
Det livslånga lärandet som en del av det dagliga livet?

Kirjoittajat:

Julkaistu : 09.04.2019

I en komplex, splittrad och mångfasetterad global värld med sinande resurser fylld av intelligent teknologi framställs det livslånga lärandet och ständig inlärning (ständiga studier) som lösningen på många av kunskaps- och välfärdssamhällets och den enskilda människans framtida utmaningar. Lägg till tanken om att ständig inlärning ger konkurrensfördelar, påverkar sysselsättning, och personliga målsättningar.

Unesco myntade begreppet livslångt lärande på en vuxenkonferens i Montreal år 1960. Unesco såg på utbildning som en demokratisk ide med humanpedagogiska förtecken, en rättighet om utbildning för alla oberoende av kön, ålder, ras eller kultur, som en integrerad del av livet. OECD tog till sig begreppet i sina målsättningar och aktiviteter på 1970-talet, fokus låg då på vuxenutbildningens betydelse, och ekonomiska kunskapsekonomiska intressen.

År 1996 var det livslånga lärandets år i Europa. I mars år 2000 ställde det Europeiska rådet i Lissabon som ett strategiskt mål att skapa världens mest konkurrenskraftiga och kunskapsintensiva ekonomi, Europa. År 2001 lanserade den Europeiska Komissionen en kommunike med syfte att göra verklighet av det livslånga lärandet visavi sysselsättning, aktivt medborgarskap, personlig utveckling och social integration.

Det livslånga lärandet innefattar formellt, icke formellt och informellt lärande.

Ur ett finländsk perspektiv kan vi med rätt hävda att vi behöver kvalificerad och välmående arbetskraft med devisen om att det som gynnar den enskilda, också gynnar samhället. Vi behöver ett intensifierat samarbete mellan utbildningar, vi behöver framför allt en starkare integrering mellan arbetsliv och utbildning, mellan formellt och informellt lärande. Lärandet kan och bör ske på många plan som en integrerad del av det dagliga livet med människan och samhället i fokus.

Tanken att människan endast lär sig i skolmiljöer är förlagd. Vi vet att människan lär sig livet ut, genom hobbier och aktiviteter, genom att ta ansvar, genom att skriva, begrunda, i debatter, på arbetsplatsen, i utvecklingsprojekt, på kurser, i sociala sammanhang, genom att läsa, leka, spela, räkna, genom diversitet, träning, imitation, repetition…

Inlärning sker allt mer med hjälp av robotar och artificell intelligens, i virtuella och fysiska världar, digitalt, på campus, genom deltagande i massiva onlinekurser, genom YouTube, Tedtalks osv.

Inlärning kräver dock nu och i framtiden mänsklig interaktion, sociala kontext, samtal, reflektion, långsamhet, utbyte av tankar, handledning, bildning och ideer.

Framsynta arbetsplatser erbjuder kontinuerlig kompetensfrämjande utbildning i tät samverkan med högskolor, den fria bildningen och universitet. Framsynta högskolor erbjuder forskningsbaserad utbildning, och delar av examen, genom stark integrering med företag, tredje sektorn, kommuner och städer.

Ska vi då tala om livslångt lärande, ständiga studier eller ständigt lärande?

Ska vi definiera det ständiga lärandet som en kontinuerlig samverkan mellan formell utbildning och informellt lärande? Ska vi tala om det livslånga lärandet som en integrerad del av det dagliga livet? Jag tycker det.